Fördomar straffar sig dyrt!

Jag gjorde världens tabbe på kickboxningen i torsdags och har därför inte kunnat träna på två dagar. Nio ronder ggr tre minuter med K-1 och lowkicks gjorde sitt för mina lår.
Gårdagen vill jag inte prata om. Jag kom knappt ur sängen och hela dagen var ett enda töcken. Idag var smärtan i låren bara till viss del outhärdlig. Först nu på kvällen börjar det släppa i benen. Två dagars träningsuppehåll! Det har jag inte haft sedan 8:e maj, då jag hade ryggskott. Helt otroligt att man kan ha så ont utan att det syns något.
Det värsta av allt är att denna smärta var självförvållad. Jag var i rätt dålig form och hade ont redan innan träningen i torsdags men bet ihop. Sedan när det blev sparring så var jag taktisk. Valde ut mina motståndare efter deras kapacitet - en som är duktigare än mig, en som är på samma nivå och sedan någon som jag kan hantera på ett enklare sätt. Det blir omväxlande, jag lär mig olika saker. Att försvara mig mot dem som driver på, växla försvar och anfall mot jämnbra och visa på luckor på dem som är lite "grönare" än mig. Samt hämta andan lite och kunna dra ner på tempot.
Efter sex ronder var jag rätt mör. Orkade inte riktigt sparka utan ägnade rond fem och sex åt att försvara mig och även det med måttlig framgång. Så jag valde ut en "gröngöling" till rond sju. Han hade inte varit med mycket innan, hängde inte riktigt med i fysen och så lite slapp ut. Otränad.
Vi hälsade på varandra innan ronden gick igång. Jag hann fråga hur länge han hade tränat. Jag väntade mig ett svar av typen -"Började nu i sommar". Vet du vad han svarade?
-"Jag har kört thai och MMA i tolv år".
Aj-aj-aj-aj.....