.png)
Hehe...
Inspirerad av Snorkfrökens eviga välsignande över mys-jogg, satte jag på mig löparoutfiten och gav mig iväg klockan tolv på dagen i dag. Dels för att utmana hettan och dels för jag skall mys-jogga en gång i veckan. Fast jag klagar på att jag inte KAN mys-jogga, för jag blir andfådd, törstig, får ont i fötterna, blir uttråkad, spänd - ja, you name it.
Mycket riktigt. Skogen där jag joggade var stekhet, ingen fläkt alls och stora partier dränkta i solsken. Så den utmaningen blev ju av iallafall, för svettigt blev det. Och trots att jag tog det lugnt och smög fram i skogen så blev jag lika förb... flåsig. Inte trött, men det blev ingen mys-jogg liksom. Lite ansträngt.
Sedan tittade jag på klockan. Då visar den att jag hållit 5:33-tempo. Hoppsan. Sist jag mys-joggade var det långt över 6 min-tempo.
Lite glad blir jag. Backintervaller är inte att leka med när det gäller flåset. Tumme upp till mig själv - ryssjävel!
Eller "maladetz" som man säger på mitt halva modersmål. Duktig pojke!
4 kommentarer:
Under många år önskade jag att jag var mer som eremiten men nu har jag accepterat mitt eget behov av kontraster.
Kramen
Vida: Ja. Undrar just om det är en längtan jag har för att det är så mycket runt omkring en hela tiden. Har rätt lite "egentid" - tror det är där det ligger egentligen.
Kan förstå det, du har ju både mycket du gör på fritiden och familj. Jag har det lite lättare, ibland så tar jag mig egentid och bara är tillsammans med mig själv. Pyamasdagar kallar jag dem och ofta går jag inte ens utanför lägenheten. Behöver det då och då..
Ja duktigt mys-joggat! Fast jag mysjoggar ju mest för att jag är lat; inte för att jag tror på det som bästa träningsformen.
Skicka en kommentar