Intervallpremiär

Min nyligen (juni 2008) inskaffade kompis, pacemakern, har jag skrivit om tidigare. Det har tagit ett tag för oss att bli kompisar. Först fick jag lära mig att den gjorde mig frisk. Att jag inte behövde avvakta yrseln och tröttheten hela tiden. Att jag fick kalibrera om den, koppla in fler funktioner. Etc...
Idag var det dags för ett nytt steg i vår vänskap: Intervallträning.
Började med 20 minuters lätt joggning. Sedan skulle jag köra intervaller i backen som jag har på baksidan av lägenheten. Backen är visserligen kort (60 meter) men väldigt brant. Tänkte att det skulle vara lagom att köra tio ryck i den, varvat med att gå ner.
Nu är det ju så att pacemakern är inställd på "Turbo": mitt hjärta har lite svårt att svara på ansträngning så pacemakern skjutsar igång både frekvens i hjärtslag OCH andning.
Jag var inte riktigt med på den effekten, kan jag säga. Jag tror jag kom halvvägs upp i backen när "turbon" kickade in. Jag trodde jag hade fått en hjärtinfarkt. Skitläskigt. Jag var ju inte trött men både andning och hjärtat gick för fullt. Men det var tack och lov bara i första rycket. Sedan flöt det på. Det blev tio ryck och de gick lättare än jag trodde från början. Ser redan fram till nästa gång. Fast då blir det med ordentlig värmning och med längre backe.