onsdag 4 februari 2009

Spinningpremiär

Det slog mig först en timme efter passet var slut. Av en ren tillfällighet ramlade jag idag in på ett styrke/spinn-pass på Friskis (45 minuter skivstång/45 minuter spinn), främst beroende på att Sebastian inte hade någon träning på kvällen. Trivdes inte med tanken på löpbandet och så öppnades detta pass mitt framför mina ögon - det som alltid brukar vara fullbokat!
Jättekul, jobbigt och väldigt svettigt.
Men det var, som sagt, först efteråt som jag kom på en sak: detta var första spinningpasset sedan jag fick min pacemaker. Sist jag var med på ett pass höll jag på att svimma (nähä?). Det var i våras förra året. Och nu! Vilken otrolig skillnad! Det var ju inte jobbigt! Eller, jo, det var ju jobbigt och jag var totalt genomsvett, men det var inte jobbigt på det sättet - att jag mådde illa och så yr att jag bara ville stiga av cykeln. Vilken känsla det var!
Jag har sagt detta förut (typ 10 ggr) men jag säger det igen:
Tack, käraste pacemaker, för att du finns och för att du får min kropp att funka.

6 kommentarer:

Vida sa...

Jag är också glad att du har en pacemaker som hjälper ditt varma hjärta att slå.. skön känsla när man orkar saker som man inte annars klarar av.

Ha det gott.

Liv

carro sa...

Tjenare! Va kul att det funkade med spinningen. Jag kör det ibland, eftersom det är en bra konditionsform. Enda nackdelen är att det är så ensidig träning. Man jobbar för lite med hela kroppen. I princip bara hjärtat. Men någon gång ibland för "pumpens", och fläskets skull:)

badgear sa...

När jag såg att du jobbade på Posten så tänkte jag om man gillar att röra på sig och dessutom skulle vara brevbärare till fots. Då vore det ju rena drömyrket. Få betalt för att träna. Jag brukar titta lite avundsjukt på stans brevbärare som springer i ur och skur.

Blev nog lite nyfiken på det där med pacemaker och löpning. Det verkar ju inte vara några problem i sig. http://www.pubmedcentral.nih.gov/articlerender.fcgi?artid=2497157

Din kompis Pacemaker verkar vara en bra kompis. Såna kan man aldrig få nog av.

Andrej sa...

Vida: Känslan är obeskrivlig, allrahelst som jag kommer ihåg hur dåligt det fungerade sist.
Carro: Nämen! Välkommen tillbaka! Och ja, spinning är ensidigt. Det är därför jag tycker om kombinationen styrka/spin. Kroppen får sig en rejäl genomkörare.

Andrej sa...

Badgear: Tack för kommentaren och välkommen hit!
Jag har skrivit lite om min PM tidigare i bloggen. Fick kalibrerat den så att den accelererar både hjärtfrekvens och andning vid påfrestning. Otäckt innan man vant sig, för allt liksom kickstartar - helst om du gör något över axelhöjd; t.ex. snickrar. Men det funkar.
Din bild av brevbärarens fysik är aningen idealistisk. Tungt, mycket tungt jobb. Trappor är förvisso bra motion, men knappast nyttigt när det börjar röra sig om 90 uppgångar som du skall springa, inte bara uppför, utan även nerför och fem dagar i veckan. Det är ett arbetsmiljöproblem som måste åtgärdas och det rätt snart. Vi har nästan inga brevbärare som orkar jobba till 65 på grund av förslitningar i knän, axlar, skuldror och höfter. Tyvärr...

Mamma Melissa sa...

Vissa saker är helt otroliga uppfinningar... diskmaskinen, GPS:en och... pacemakers!

Ja, på ett år så kan man utvecklas otroligt mycket, både fysiskt och psykiskt!

Men jag vette sjutton hur mycket den lilla dosan har med det hela att göra, du har ju en järnvilja så jag vill mer prisa den!;.)