torsdag 20 november 2008

Mjölksyrevägg

Idag, på skivstångspasset, kom vår käre ledare med ett nytt träningsuppslag: precis innan passet skall börja och precis då jag står och lite smått beundrar vikterna som ligger på min skivstång. Jag hade nämligen laddat upp med 2,5 kilo mer än förra passet och känner mig otroligt laddad.
Just då, i detta ögonblick, kommer följande uttalande från vår ledare:
-"Jag vill att vi testar ett nytt grepp idag. Istället för att sakta bygga upp vår styrka och gradvis lägga på lite mer vikter, så testar vi att lägga på FÖR MYCKET vikter. Ni skall inte orka igenom övningarna. Ni skall krokna. Och målet blir att innan julen klara dessa vikter fullt ut."
Ärligt talat stod det still i mitt huvud en stund. Vad säger karln?
-"Jaja, ni MÅSTE inte", fortsätter han sedan.
FÖR SENT! Jag kan ju inte låta bli. Så jag lägger på 1,25 kilo till på det som jag redan mentalt har ställt in mig på som min maxvikt.

Jag har som värd fått röda träningskläder av Friskis. Jättefina. Shorts och linne.
När jag sneglar på mig själv i spegeln efter första blocket (Ben-rygg-bröst) så kan jag, genom någon form av rosafärgad dimma, urskilja att jag måste tagit på mig helkroppsdräkt. För hela jag var knallröd av ansträngningen.
Jag trodde faktiskt att jag skulle kräkas innan passet var slut. Jag måste fått magiska krafter någonstans ifrån, för trots att jag lade på mer än jag någonsin gjort tidigare, så orkade jag i stort sett igenom varje övning. Ett under att jag inte svimmade.

Efteråt kunde jag inte ens lyfta benen ordentligt när jag skulle sopa undan efter våra motionärer. Jag som brukar få bort skräp och svettpölar lätt joggande, gick fram och tillbaka i salen.

Hur sjutton skall jag kunna ladda mentalt till nästa torsdag, nu när jag vet hur ini bänken jobbigt det var? Eller, hur mycket starkare har jag blivit på detta pass? Jag intalar mig nu:
-"Jag är starkare än jag tror. Jag är inte rädd för mjölksyran. Jag är som starkast när jag är som tröttast."
Fler tips på goda mantran? Kan behöva allt jag får till nästa torsdag. Skriv.... snälla....

3 kommentarer:

Vida sa...

Jag klarar långt mycket mer än jag tror kanske...

Jonna sa...

jag har varit med om precis samma för inte så länge sen, när jag redan hade lagt på 12,5 + 12,5 på benböj (mkt för mig) och sedan sa hon "lägg nu på mer" .. jag visste inte vart att ta vägen, men lassade på mer o lydde. :) man får försöka tänka bort, tänka bra, ladda med positiva ord, jag är stark, jag kan, smärta är bara tillfällig...

Andrej sa...

"Pain is just weakness leaving my body"????