.png)
Jag har (lite teoretiskt, sådär) funderat över min löpning. Jag har väldigt svårt med tempot - ett visst tempo känns behagligt (runt 6-6:30), ett visst tempo känns mördande (5:30) medan det ibland går över och blir behagligt när jag ökar tempot (5-tempo).
Det är just detta med min flåsighet som är så enormt störande. Jag blir fruktansvärt flämtig och sedan går det över och jag ramlar in i den där djupa andningen. Fast jag har ingen aning när. Det bara kommer, liksom.
De senaste gångerna har det släppt efter 4-5 km löpning. När jag borde vara trött och när jag är fullständigt genomsvett - då plötsligt släpper det och jag får flyt i löpningen. Då kan jag ha sprungit i två km och önskat att jag var något annanstans än just i löparskorna.
Ja, jag fattar inte. Nån som gör???
2 kommentarer:
Det är väl när du kommer in i andra andningen som det släpper. Tror det är lite så för de flesta.
Eller - du kanske har ultragener som lämpar sig bäst för långdistans.
Hrrm... jag är också en slow-starter... brukar börjas känna bra efter 4-5 km. Men har man sprungit snabbare än sin förmåga, eller sitt vanliga tempo, så blir man ju väldigt flåsig, och kan då ha svårt att komma in i en skön andning efter tempohöjningarna.
Skicka en kommentar