Coach

Jag var på en fantastiskt bra utbildning i tisdags. Den handlade om coaching och om konsten att ge feedback - en del gruppövningar med fingerade kundmöten: en skulle vara kund, en skulle vara säljare och en skulle vara coach.
Om positivt tänkande och om positivt handlande.
Vi fick göra en självutvärdering och det visade sig att jag hade förbättringsområden som jag skall jobba vidare på.

Bråttomskap
Jag tenderar att ha alldeles för bråttom. Ofta. Bara det att jag fyllde i och gjorde färdigt vår självutvärdering, analyserade den själv och skrev in mina starka och svaga sidor - innan vi skulle göra det. Handledaren hade inte sagt ett ord om det. Jag bara antog att vi skulle göra det så....
Mina kollegor skrattade gott. Det dök snabbt upp ett annat fint exempel: Vår chef hade skickat ett mejl angående en konferens i Stockholm som vi skulle till. Lite allmänt hållet i början, och jag läste en bit i mejlet till meningen "Jag har bokat rum på Scandic...". Min första tanke var "Vad bra, då slipper jag göra det" och slängde raskt mejlet.
Ett par veckor senare var vi på konferensen; dagen var slut och middagen skulle serveras vid åtta-snåret. Jag, min chef och mina kollegor stod med en öl i handen och småpratade, då min chef sa: "Det är väl ingen av er som glömt att boka rum på Scandic? Haha!"
Jag tror jag höll på att sätta min öl i halsen. Jag tog undan en av mina kollegor och frågade lite skämtsamt -"Han skojar med oss, va? Det var väl han som skulle boka rum åt oss?" Jag såg på min kollegas ansiktsuttryck att så INTE var fallet.
Hade jag läst hela mejlet från min chef, så hade jag nämligen läst följande -"Jag har bokat rum på Scandic till mig själv. Ni andra bokar rum själva. Ta gärna samma hotell så kan vi dela taxi efter konferensen" Behöver jag berätta om HUR mycket mina kollegor skrattade åt mig den kvällen???

Lyssna
Tätt sammanknuten med bråttomskap. Jag har en tendens att börja prata med en människa för att redan efter tio minuter börja snegla på klockan. Jag tycker själv det låter hemskt, och jag är medveten om att jag gör det, men kan ändå inte låta bli. Varför? Hmmm... Särskilt om vi håller på med problemlösning, så vill jag gärna vidare till nästa punkt, innan den första är riktigt löst.

Bristande självinsikt
Enligt testet har jag en bristande självinsikt. Jag tenderar bl.a. att reagera situationsanpassat - dvs blir någon arg på mig så blir jag arg tillbaka. Knappast ett bra sätt att lösa problem på.

Slutsats? Jag behöver en coach. Vi pratade om det en stund under utbildningen och jag bestämde mig redan där att det skulle bli så. Frågade dagen efter en medarbetare om hon ville coacha mig med detta. En otroligt positiv människa, tålmodig och noggrann. Och hon tackade ja till jobbet! Så vi bestämde oss för avstämningsmöten varannan fredag på arbetstid där hon skall ge mig feedback och sätta ljuset på mitt beteende. Jag, å min sida, skall ha ett öppet sinne och själv försöka arbeta med lösningar och sätt att handla annorlunda.