.png)
Det är lite konstigt.
Men jag har jättesvårt att slappna av när jag springer på asfalt och inne i sta´n, dvs. Kungälv. Jag blir stressad, andfådd, sur i benen och... ja, det funkar helt enkelt inte på samma sätt som när jag springer i skogen.
Det kanske är ryggsäcken som gör det. Eller att jag har en fixtid att passa (jag hämtar Dottern på fritis).
Nå. Fan den som ger sig. På´t igen. Imorgon.
4 kommentarer:
Springer sällan i städer men nog är det svårt att slappna av där. Skogen är verkligen toppen!
Ha en bra dag!
Själv älskar jag variation! Har jag sprungit någon km i skogen njuter jag av en bit på asfalt i stadsmiljö och så vidare... :) ibland uppskattar jag t.o.m att springa efter riks70 och titta på bilarna och nöta asfalt.
Daniel: Det är det. Allrahelst på väg hem, då det är mkt folk och bilar i rörelse.
Jonna: Hmm. Jag tror jag väger för mycket för asfalt.
Gissar på tidspressen. Inget njutningsfullt över sådan löpning.
Skicka en kommentar