tisdag 8 juni 2010

j*vla Snorkkis

Idag bestämde jag mig för att göra en så kallad halvsnork - dvs cykla till jobbet för att springa hem. Om jag tar lite andra vägar blir det nästan åtta kilometer enkel väg, vilket är rätt trevlig längd. Asfalt och rätt platt, massor med folk och annat att titta på medan man glider fram. Och att jag kallar det halvsnork, det beror på denna fantastiska människa: Snorkfröken, Snorkkis, Sofie springer... Kärt barn har många namn och hon skriver sig varm för just denna typ av transportlöpning som är till och från jobbet, att "Snorkka". Och om jag cyklar ena vägen och springer andra så blir det ju en "HalvSnork". Det är ett billigt sätt att skaffa sig kondis och träningsmängd på. Jag lovar.
Fast idag, när jag hade snörat på mig joggingskorna, spänt fast ryggan och satt igång Guns&Roses i lurarna och klivit ut från jobbet så mötte detta mig:

Det var just då som jag muttrade -"J*vla Snorkkis"....

6 kommentarer:

Sofie RW sa...

Haha, du är för go'. Detta påminner mig om vad jag ibland får höra på jobbet om jag är för stöddig av mig "Sofie - stick ut o spring" :) . Hoppas att du inte smälte i regnet, och som plåster på såren kan man alltid äta lite glass.

(och när jag nu sneglar på en viss boll som ligger här och samlar damm börjar jag också muttra oförskämdheter...)

Lena sa...

Det var ju inte så liiiite som det regnade i eftermiddags. Själv gick jag "i mål" på mitt tröskelpass, precis när himlen öppnade sig. Hade dock ingen Snorkk att skylla på... kan jag skylla på coach R istället?

Huskatt sa...

Aha..regn. Att man blir blöt på kroppen tycker inte jag gör så mycket, men fötterna. Det är inte kul.

Tove sa...

Det var ingen trevlig syn! men ju sämre väder desto mer tillfredställeslse efteråt eller? Tycker jag i alla fall:)Eller jag brukar försöka övertala mig själv att det är så:)

Tove sa...

Vet du vad, angående mål...Jag har nog alldeles för diffus målbild. Skulle verkligen behöva jobba fram en tydligare variant :) återkommer om det på bloggen i det närmaste...

Andrej sa...

Sofie: Du är och förblir en (ouppnåelig) förebild!
Lena: Skyll på någon, bara. Jag gör det gärna!
Huskatt: Slurp-e-li-slurp lät det. Typ.
Tove: Det var en otrolig känsla efteråt. Och målbilden, ja. Jobba med den. Det gör underverk.