.png)
Ibland undrar jag vad det är för fel på mig. Idag är det torsdag och torsdagar är den dagen då jag "mysjoggar": så jag tog mina nya skor och gav mig av till det lilla, lagom backiga, spåret i Ytterby. Tre varv á 2,3 km låg framför mig i solskenet och den lagom kalla vinden. Det var verkligen perfekta förhållanden för att "mysjogga".
Så jag joggar iväg. Lugnt och fint. Slappnar av i axlarna. Andas genom näsan och försöker verkligen njuta av naturen och vädret. Och sedan möter jag två löpare. Efter typ 300 meter. De snackar medan de springer och nickar när de springer förbi mig. Och det är just sånt här jag INTE fixar.
Jag vet på ett ungefär var jag borde möta dem igen, om jag håller samma tempo som de gör. Och ökar därför tempot. Möter dem halvvägs. De nickar mot mig igen. "FNYS".
Fixar att möta dem "halvvägs" igen. Ökar hastigheten. "Vinner" nästa halvvarv.
Och så blir det resten av tiden. Vart tog känslan vägen nu då? Vädret? Solen? De avslappnade axlarna?
-"Jävla idiot" säger jag till mig själv. "Vad är det för fel på dig? Varför skall du tävla med två människor som du aldrig träffat?"
Ja-a-a. Vad är det för fel på mig?
5 kommentarer:
Kunde varit jag...
Att vara tävlingsinriktad är väl inte fult?! Var den du är tycker jag - för så tycker i alla fall vi om dig!
HA HA HA HA, ja du...det finns ett ord för det där..tävlingsidiot tror jag...:D
Nä, det är sunt att vilja vinna.
BoelMaria: Visst är det irriterande?
Sofie RW: Men sån vill jag ju inte vara. Tokstressad istället för soft. Jag vill vara soft!
Huskatt: Berättade på jobbet om detta fenomen. Fan vad alla kände igen sig!
Hahaha.....spelar det någon roll vad felet är?? Räcker det inte bara med att något är fel på dej??
Tävlingsinriktad är bara förnamnet...
Ta det lugnt bara.....fabbo dotton har inte sagt ok ännu va???
Boopooopidoop
Skicka en kommentar