Skogstur

Jag kan inte hjälpa det.
Jag älskar att jogga inne i skogen. Jag älskar att ta mig fram på tunna grusvägar och mjuka jordstigar.


Känslan när jag tar mig fram mellan grenar och kvistar, ut och in i skuggor och solsken, värme och svalka. Fåglar, myggor och fjärilar. Harar som storögd följer en med sin blick. Och det är klart: Bob Marley som lågmäld smeker mina öron gör inte saken sämre.


Det blev 9,2 km. Tiden stannade på dryga 50 minuter och så nära en "runners high" har jag inte varit på tjugo år. Det var magiskt, helt enkelt.

Min hjärna vill mig illa...

Vi var och simmade i Romesjön idag. Det är lite långtråkigt att simma, så hjärnan börjar hitta på något för att ha något att göra. Så min hjärna fick en lite underlig idé, som jag efter ett tag också började bli förtjust i.
Om man har badplatsen i Värmland som utgångspunkt så kan man väldigt lätt komponera triathloner. Min hjärna (som ibland verkar vara mer till skada än hälsa) funderade ut tre olika distanser:
Micro: 800 m simning, 15 km cykel och 6 km löpning.
Mini: 1 km simning, 25 km cykel, 16 km löpning.
Medel: 2 km simning, 50 km cykel, 21 km löpning.

Micro löser jag vecka 32 när vi är där. Bara för att känna känslan. Ingen press med tider och så, bara för att se hur det är. Micro borde vara en ren fröjd och glädje eftersom det är så korta distanser.
Efter det får jag lyssna på kroppen innan jag låter hjärnan lura i mig att jag skall genomför mini-distansen.

Saker som får N att "Ahh..."

Utomhusgympa!

Sommar...

Antingen så blåser det...

...eller så regnar det...

...fast imorgon är det uteympa... så då blir det säker både ock...