Idag bestämde jag mig för att göra en så kallad halvsnork - dvs cykla till jobbet för att springa hem. Om jag tar lite andra vägar blir det nästan åtta kilometer enkel väg, vilket är rätt trevlig längd. Asfalt och rätt platt, massor med folk och annat att titta på medan man glider fram. Och att jag kallar det halvsnork, det beror på
denna fantastiska människa: Snorkfröken, Snorkkis, Sofie springer... Kärt barn har många namn och hon skriver sig varm för just denna typ av transportlöpning som är till och från jobbet, att "Snorkka". Och om jag cyklar ena vägen och springer andra så blir det ju en "HalvSnork". Det är ett billigt sätt att skaffa sig kondis och träningsmängd på. Jag lovar.
Fast idag, när jag hade snörat på mig joggingskorna, spänt fast ryggan och satt igång Guns&Roses i lurarna och klivit ut från jobbet så mötte detta mig:

Det var just då som jag muttrade -"J*vla Snorkkis"....