I väntan på...

Ibland, men inte särskilt ofta, känns det som om livet stannar upp. Denna dag är en sådan dag. Inte för att jag haft brist på sysselsättning, utan läget är bara sådant. Jag går omkring i något sorts limbo.
Det kan ha att göra med den fina snöstormen att göra. Det är vitt ute, både på backen och i luften. Vi har varit på Hoppis&Skuttis, varit ute med hunden, varit och tittat på konståkning (Sebastioans kusin är med i Ytterby-Kungälvs Konståkningsklubb), ätit mat och druckit kaffe - och ändå går jag liksom och väntar. På någonting? Vad? Att livet skall börja?
Det är absolut ingen obehaglig känsla. Tvärtom, rätt så behaglig. Sysslolöshet är inte fel, när dagarna och veckorna är uppritade och inritade med en linjals millimeterprecision, för att man skall fixa "uppdraget": att sköta sig själv och familj och djur och jobb och gud vet vad mer. Det är ungefär som att sätta en boll i rullning. Man blir van vid att den rullar och rätt så fritt från stopp eller hopp eller studs. Och nu känns det som om bollen stannat på plan mark.
Just nu är sambo och son och tittar till hästen. Och jag och dotera sitter och slötittar på tv.
Vilken härlig, underbar dag det blir när bollen ligger still. Jag tror jag fortsätter njuta. För imorgon börjar den rulla igen. Och skall inte stanna på trettio dagar...

tolv av tretton

Ett mål är nått med min träning - det var att köra 12 pass på tretton dagar. Plus cyklingen till och från jobbet.
Tufft men det gick. Passen var minst en timme, max en och en halv timme. Vilodagen cyklade jag på (1,2 mil - men i måttligt tempo). Jag vill egentligen inte räkna med cyklingen, för den vill jag ha som ett plus i kanten, men det är klart: 12 mil är ju tolv mil.
Nu skall jag vila två dagar (fredag och lördag) och sedan kör jag igång med nästa omgång. Jag kan väl avslöja det, så att jag får lite mer press på mig: trettio dagar i sträck.
Måndag - Medeljympa
Tisdag - Kickboxning
Onsdag - Löpning; 5 km i lugnt tempo
Torsdag - Skivstång
Fredag - Löpning: 5 km i lugnt tempo
Lördag - Löpning: Löpning: intervall/backe
Söndag - Kickboxning

Egentligen vill jag lägga in ett boxningspass till, men det går inte just nu - möjligen att jag börjat med Taekwon-do på onsdagar - men ärligt talat vet jag inte om min rygg pallar det.
Men. Nu är tärningen kastad. Trettio dagar av daglig njutning och glädje.

Löppass

Jag passade på och ta kommandot över löpbandet på Friskis idag, medan Sebastian roade sig med Taekwon-do. Det blev fem minuters värmning, och sedan 35 minuters joggning på programmet "Hills" på nivå 5. Hastighet 8,5, vilket nog var lite snällt, men jag har liksom ingen aning hur fort eller långsamt jag springer.
Jag kom 6 kilometer iallafall. Jag testar hastighet nio nästa gång och ser vad som händer.
Jag blev ordentligt svettig trots hastigheten. Det värsta var att det pågick ett ki-boxpass i rummet intill. Det kändes roligare att vara där än att lunka på ett rullband, eller vad det nu är. Tror jag skall haka på det någon gång och kolla hur tufft det är jämfört med kickboxningen.
Nu går jag och lägger mig. Godnatt!

Glad, pigg och sprallig

Tänk att det kan vänta så snabbt. Det hängde väl på en millimeter att jag lade ner träningen idag (titta på inlägget nedan, som jag skrev för fyra timmar sedan).

Jag kom till träningen, eller rättare sagt jag släpade mig dit. Massor med folk på träningen. Många duktiga. Och så uppvärming och jag tänker: Jag kör på och ser vad som händer. Ont i knät. Ont i ryggen. Stel och kantig och inget riktigt bra flås.

Och sedan efter stretchen så är det skuggboxning. Och allt bara släpper.

Jag rör mig bra. Blir smidigare och smidigare. Sparkar bra, slår bra. Blir så där härligt genomsvett men inte trött.

Sparringen är rolig. Får sparras mot två bra killar. Får mig ett par riktiga kängor - men inget farligt utan allt är skoj. Och jag blir sådär löjligt jätteglad och plirrig i huvudet som man bara kan bli efter en kanonträning. Det är roligt med boxning, sparkar, situps, stretching, ja allt blir roligt. En sån kick! Tackar!!!!

Sliten, trött och grinig

Idag var det tydligen "Jag är trött på allt och inte motiverad till någonting"-Andrej som vaknade på morgonen. Trampade iväg på morgonen i minus nio grader och rak motvind till jobbet. Brukar oftast vakna till på vägen, men inte idag.
Satt och gick och satt och gick och det kändes som om jag inte fick någonting vettigt gjort. Ont i vänster knä. Ont i ryggen. Min kollega hade sträckning i låret. Det slutade med att vi satt och tyckte synd om oss själv och spred stämningen till alla i närheten.
Irriterade kunder i telefonen. Irriterade kunder på besök. Kallt. Stel. Ont. Seg.
BLÄ!
Jag kommer till dagis för att hämta Sofia vid halv fyra. Hon sitter i ett av rummen och ser knäckt ut. Fröken berättar att Sofia ramlat ner och skrapat upp ryggen. Stackars Sofia.
Kommer hem med ledbrutna Sofia vid fyra och skulle laga till pastaröra med creme fraich, bacon och champinjoner. Upptäcker utan att bli särskilt förvånad att champinjonerna är slut.
Om en timme skall jag kliva in i "dojon" och köra en och en halv timme kickboxning. Mentalt laddad? Nja...
Jag brukar faktiskt inte vara sån här. Men idag går det bara inte. Eller som Gubben Pettson sade: Det här är en sådan dag som man bara vill skall ta slut så man kan gå och lägga sig" Så sant, så sant.

Summering vecka 7

Jag tar efter Snorkfröken och summerar lite om förra veckans träning:
Måndag: Medelpass på Friskis - 1 timme
Tisdag: Kickboxning m inriktning på sparring - 1,5 timmar
Onsdag: Puls-pass på Friskis - 1 timme
Torsdag: Skivstång på Friskis - 1 timme
Fredag: Vilodag
Lördag: Medelpass på Friskis - 1,5 timmar
Söndag: Kickboxning m inriktning på teknik - 1,5 timmar

Total träningstid = 7,5 timmar + 6 mil cykling och 1,5 brevbärarturer med trappor.

Känner av knäna och ryggen en aning, vilket jag i första hand tror kommer från medelpassen på Friskis, eftersom det är mycket hopp i dem. Plus att vi strechar mycket i kickboxningen nu. Tuffare strech och i början av passet verkar inte mina leder tycka om. Känner mig stel dagen efter (extremt stel) och har ont i kroppen (lederna). Undrar om det är samma för de andra? Eller är det jag som är gammal????

Reseminnen hemifrån från Thailand

Jag skrev i förra inlägget om en av mina favoritbloggar: wushu. (observera, mina älskade bloggvänner, att jag inte älskar er mindre för att jag bara nämner en av bloggarna som jag följer. Jag älskar er alla lika mycket, eller åtminstonde på olika sätt. Du är med din blogg en del av det kaldejoskop som skapar en meningsfull tillvara för mig. Till exempel Ett liv i rörelse som ger både tränings- och kosttips av en professionell tränare i Stockholm)
Hursomhelst - wushu fick mig att börja minnas min tågluffarresa i Kina för väldigt, väldigt länge sedan. Så jag skrev ner lite sporadiska minnen från resan. Bara att ge som exempel. Nästa dag ligger det ett mejl från pappsen i Thailand som är en trogen läsare. Han bidrog med ett eget minne från min resa, fast från hemmaplan (inte Thailand utan från Mölndal, där vi bodde då).
När jag var i Asien, ringde det på dörren hos pappa. Det visade sig vara polisen som undrade var jag höll hus någonstans. Pappa svarade att jag var någonstans i Asien så om dom ville ha tag i mig fick dom leta där.
-"Han är efterlyst, bara så du vet", sade polisen. "Han får höra av sig så fort han kommer hem" och så gick de sin väg.
Bakgrunden: Jag hade sökt vapenfri tjänstgöring På den tiden (för länge, länge sedan) var det allmän värnplikt och ALLA män skulle göra lumpen. Det fanns olika sätt att slippa detta. Du kunde vara: Förståndshandikappad, bög, moraliskt omotiverad att döda eller vägra bära vapen. I det sista fallet var det fängelse som gällde istället.
Jag sökte vapenfri tjänstgöring. Fick avslag. Åkte till Hongkong en månad innan jag skulle rycka in i militären. Och när jag, sådär i mindre god tid innan, bokade min returresa till Sverige, fanns det inga platser. På minst en månad till, svarade de mig. Så jag skrev ett fint brev till mitt befäl i Sollefteå och förklarade att: Sorry, kan inte dyka upp vid avtalad tid, men ringer när jag kommer tillbaka till Sverige, ber om ursäkt osv...
Eehhhh... naivt?? JA!
Efterlyst av polisen. polisförhör när jag kom hem. Tingsrätten. Villkorlig dom och dagsböter. OCH jag fick göra militärtjänsten ändå!
Kontenta? Minnen väcker minnen. Och boka alltid returresa om du har en tid att passa.