Talent Open

Jaha. Då var denna upplaga av Talent Open över. En av Sveriges största ungdomstävlingar i Taekwon-do som genomförs i Göteborg.
Vi kom dit med benäget bistånd från Jontes snälla föräldrar eftersom vår egna bil var upptagen med hästar. Tack!


Anländer till Vallhalla Sport klockan åtta på morgonen är tillbringar dagen inomhus denna vackert gnistrande iskalla dag. Men resultatet blir en fin andraplats för Sebastian.


Första matchen kommer på oss väldigt plötsligt efter lång, lång väntan. En av de andra föräldrarna kommer springande och ropar att Sebastians namn ropats upp: ingen coach i sikte. Vi rusar till rätt matta och hinner fram precis i tid när matchen börjar. Detta är nog en anledning till att Sebastian förlorar denna match. Han var mentalt helt oförberedd, helt enkelt.

Andra matchen vinns på WO - puh!!!
Sebastian kommer till semi, där han möter samma kille som vann över honom i finalen förra året. Killen hade "kaxat" sig en aning innan matchen om att han skulle vinna lätt - vilket troligtvis ger Sebastian den tändvätska han behöver.
Det blir seger och finalplats. Jiiipppiii!






Tyvärr ingen seger i finalen, men en stark insats av Sebastian. Killen han möter är mycket duktig, snabba fötter och han vinner en relativt jämn match. Tror jag att det var iallafall. Svårt att hänga med när man har en kamera framför ögonen.
Stolta pristagare blir det. Sebastian längst till vänster med silverbucklan.

Nästa år blir det guld!

PS. Grattis till dig också Jonte för en strålande insats och en fin silverbuckla i mönster. Och tack för skjutsen. Igen!!

På söndag blir det kickboxning, med en massa medaljörer. Härlig stämning att vänta, kan jag tänka mig. Mycket tjöt och skoj. Det kanske innebär att det blir lite lättsparring också. Tänk att få sparra med guld-, silver och bronsmedaljörer. Inte alla förunnat.

Mjölksyrevägg

Idag, på skivstångspasset, kom vår käre ledare med ett nytt träningsuppslag: precis innan passet skall börja och precis då jag står och lite smått beundrar vikterna som ligger på min skivstång. Jag hade nämligen laddat upp med 2,5 kilo mer än förra passet och känner mig otroligt laddad.
Just då, i detta ögonblick, kommer följande uttalande från vår ledare:
-"Jag vill att vi testar ett nytt grepp idag. Istället för att sakta bygga upp vår styrka och gradvis lägga på lite mer vikter, så testar vi att lägga på FÖR MYCKET vikter. Ni skall inte orka igenom övningarna. Ni skall krokna. Och målet blir att innan julen klara dessa vikter fullt ut."
Ärligt talat stod det still i mitt huvud en stund. Vad säger karln?
-"Jaja, ni MÅSTE inte", fortsätter han sedan.
FÖR SENT! Jag kan ju inte låta bli. Så jag lägger på 1,25 kilo till på det som jag redan mentalt har ställt in mig på som min maxvikt.

Jag har som värd fått röda träningskläder av Friskis. Jättefina. Shorts och linne.
När jag sneglar på mig själv i spegeln efter första blocket (Ben-rygg-bröst) så kan jag, genom någon form av rosafärgad dimma, urskilja att jag måste tagit på mig helkroppsdräkt. För hela jag var knallröd av ansträngningen.
Jag trodde faktiskt att jag skulle kräkas innan passet var slut. Jag måste fått magiska krafter någonstans ifrån, för trots att jag lade på mer än jag någonsin gjort tidigare, så orkade jag i stort sett igenom varje övning. Ett under att jag inte svimmade.

Efteråt kunde jag inte ens lyfta benen ordentligt när jag skulle sopa undan efter våra motionärer. Jag som brukar få bort skräp och svettpölar lätt joggande, gick fram och tillbaka i salen.

Hur sjutton skall jag kunna ladda mentalt till nästa torsdag, nu när jag vet hur ini bänken jobbigt det var? Eller, hur mycket starkare har jag blivit på detta pass? Jag intalar mig nu:
-"Jag är starkare än jag tror. Jag är inte rädd för mjölksyran. Jag är som starkast när jag är som tröttast."
Fler tips på goda mantran? Kan behöva allt jag får till nästa torsdag. Skriv.... snälla....

Aj aj aj - det bultar och det bankar...

En mycket intelligent man skrev en gång -"Erfarenhet, det är att känna igen misstagen, när man gör dem igen"

Ett annat talessätt, denna gång från en gammal kines lyder -"Även en vis man kan sätta sig i en myrstack, men bara dåren sätter sig där igen"

"Vis" av min "erfarenhet" köpte jag smalbensskydd till både mig och Sebastian. Har haft ett kortare uppehåll (två pass) från kickboxningen och kände mig idag lite osäker, men även pigg och laddad. Inte ont någonstans. Tänker följande tanke -"Äh, behöver inte smalbensskydden idag". Hmmm...

Vad skall jag säga? Jag kände mig väldigt "erfaren" (igen!!!!) efter första sparringomgången. Väldigt "vis" efter andra omgången. Och som en total dåre under sista omgången.
Hur skall jag tänka nu? Härdar jag benen? Det går ju över? Det blir bättre nästa gång?
Fler tips på bra tankar emottages gärna.

Värmland

Denna helg har varit befriad från allt som har med IT, TV och tidningar och övrig mediakommunikation att göra. Vi har varit i Värmland och städat torpet - "Pikebröten" kallad. Vi har visserligen el, vatten och värme, men sedan är det slut med moderna ting. Visst, det står en radio i köket, men den används inte den heller. Det är som om vi kopplar av allt sådant när vi kommer dit.

"Pikebröten i höstskrud"

Tystnaden är total när vi stiger ur bilen.

Huvudaktivitet var att kratta löv. Kan man lugnt påstå. Annelie och Sebastian slet i ett par timmar med detta. Dessutom skulle båten tas upp, vedboden städas ur, en gammal bäddsoffa huggas sönder och eldas upp, vi möblerade om i vardagsrummet och annat smått och gott.

Annelie och Sebastian flyttar löv. Många löv blir det. Vilken tur att de var riktigt blöta och låg still (hihi)

medan Sofia tar en välförkänt arbetspaus... (?)

Fågelboet syns bättre på hösten än på sommaren. På sommaren syns det inte alls, men å andra sidan låter det mer om det då.

och det är betydligt mer vatten i forsen på hösten. På sommaren sipprar det lite. Nu var det ett rejält dån som överöstade allt och alla.